En dille är några timmars, dagars, minuters, års eller månaders absurd förtjusning över något.
Min två-dagars dille är Tomas Andersson Wij. Jag vet inte varför exakt. Kanske för att han sjunger på svenska. Kanske för att det är så enkelt. Kanske för att jag har glömt. Kanske för att jag kommer ihåg. Kanske för att kanske.
Kanske för att ljudbilden är jordnära och svävande på samma gång. Kanske för att här sitter jag och är djupsinnig och klok.
Kanske för att omslaget till skivan ser ut så här
Det är Normandie. Eller Bretagne.
fint omslag och inlägg!
SvaraRaderamysig kommentar av mig också
haha, "jag är en sån varm och härlig person"
Jag sorterade bort tomas när jag gick igenom dn:s recensioner, trots att den fick rätt bra betyg (4 tror jag). Kanske var det just för att han sjunger på svenska och jag var på jakt efter något dansigt och rivigt (det brukar inte vara det på svenska. fast ibland är det förstås det. Men jag chansade.) Nu när jag såg att du skrivit om det tog jag mig samman och letade upp tomas på spottan. Tomas och jag kommer bra överens. Förlåt för att jag hade sådana fördomar Tomas och tack Linn för tipset.
SvaraRadera